<3

Tystnad.
Ett litet, tyst, skratt.
Blickar som man kan känna.
Blickar som bränner i ryggen.

Jag har aldrig råkat ut för det förut. Att bli dömd på ett sådant märkbart sätt. Att känna hur de där två flickorna tycker att jag är ful. Att veta att de snackar om mig. Bara bilden jag har kvar i minnet på en av tjejerna som tittar på mig. Med svarta ögon. Nej, röda ögon. Som en liten orm.

Okej, såhär är det.
Det låter värre än det var. Två fjortistjejer satt på en parkbänk. Jag gick förbi. Och, jag tittar en av tjejerna i ögonen. Hon tittar på mig, tomt. Tom i blicken. Arg i blicken. Jag tittar bort och går lite snabbare. Inte märkbart snabbare, men.. snabbare. De är fortfarande tysta. Tills jag är cirka en meter ifrån dem. Då hör jag de fnissa. Det är inget som gör mig ledsen, ärligt talat är jag.. stark. En stark person. Jag kan ta sånt här, jag tycker mest att det är kul. De har inget bättre för sig. Vilket liv.

Men, såhär är det också. De dömmer mig med blicken. De tittar snett på mig på grund av min stil. Mitt tuperade hår, min snelugg, min randiga tröja. De tittar snett på mig för att jag ser ut på ett sätt, som de anser fult. Det skulle jag vilja kalla en sorts rasism.

Rasism, för att de ogillar mig direkt när de ser mig. De lär inte känna mig. De tittar på mig och avgör med ögat att de ogillar mig.

Och, som sagt. Tro inte att jag är ledsen pga det här, eller att jag mår dåligt av detta på något sätt. För nej, det gör jag ej. Jag är chockad, och smått sur. Men inte ledsen.

Jag avundas den som orkar läsa allt det här..
/a