<3

jag dör lite.
björn.
gustafsson.

okej, nu ska vi inte gå massa händelser i förväg. vi tar det hela från början:
rebeckas mamma fick biljetter till melodifestivalen genrep, ikväll, och var en generös människa -  hon gav biljetterna till oss. TACK FÖR DET! Iallafall, så hade vi askul och dansade till all skitmusik, till exempel Christer Sjögren med I love Europe. Sedan kom Björn in. Världens bästa Björn (haha, det lät fel, men ni fattar). Han pratade först, massa om tågtoaletter, jag vet inte, jag minns inte, allt var för.. känslosamt. Tur att jag har det på film. HAHA. Jag och Rebecka började gråta. HAN VAR SÅ FIN <3 Jaja, iallafall så dansade han efter det, dansade och mimade. Då vinkade han till oss. Och pekade på våran B J Ö R N-skylt å sådära. Allt vart ännu bättre.
Sedan så tog allt slut. Vi stannade lite, tills typ alla hade gått, medans en presskonferens pågick där nere. Björn was nowhere to be seen. Han var borta. Backstage, antagligen. Vi blev desperata, skrek "BJÖRN, VAR ÄR DU!?!?!" och "KOM HIT BJÖRN!!! KOM!". Efter cirka fem minuter så bara skrek jag. Rätt ut. Alla vänner undrade varför, "Agnes, varför skriker du?". Haha, jag var helt galen. Jag kunde inte svara. Jag bara "BJÖÖÖÖRN! DÄR ÄR HAN! VID SCENEN SER NI SER NI?!?!?!". Alla såg. Vi skrek och han såg oss.
Han vinkade. TRE GÅNGER. Vi fortsatte skrika. Han kastade slängkyssar mot oss. Vi började gråta (iallafall jag och Rebecka. Haha, vi grät av Björn-lycka för andra gången denna kväll..)